Kulturtipset – Böckerna om Eld och Snö

Visst är det nåt speciellt över den här vintern? För min del var det länge sedan jag kände så tydligt att den påminner så starkt om min barndoms vintrar. All den härliga snön, den torra luften och den bitande kylan. Morgnarna som inleds med en sprakande eld i vedspisen. Känslan av hur den fluffiga snön dämpar motorljuden från de motorbromsande lastbilarna utanför fönstret.

Ja, ni fattar. Jag gillar det här.

Vill tipsa om två böcker som relaterar till ämnet. Båda skrivna av Yngve Ryd – författare från Jokkmokk. Den ena boken heter kort och gott Snö och den andra Eld. Böckerna bygger på många timmars intervjuer och samtal med äldre samer – som helt naturligt besitter så mycket kunskap i dessa ämnen. Vad författaren gjort är helt enkelt att sätta på pränt det som under hundratals år förts vidare genom muntlig tradition. Medan det fortfarande finns människor kvar som kan berätta har han alltså under samtalens gång samlat på sig dessa kunskaper. Boken om eld är rikligt illustrerad med över 200 bilder, och jag antar att boken om snö också illustreras en hel del i bild.

Jag har själv läst boken om Eld (tack Sven-Erik), och kommer i dagarna att beställa boken om Snö. Gör det du också – eller låna dem på biblioteket!

Om boken Eld skrivar man såhär på Bokia.se:

“En ensammen gumma kan inte träta i sin ensamhet och ett ensamt vedträ kan inte brinna, det är ett gammalt talesätt.”
Eld. Flammor och glöd samisk eldkonst möter vi människor med djup kunskap om eld och eldens betydelse. Kunskapen har traderats muntligt genom flera hundra år, men snart finns ingen kvar som kan berätta. Under närmare tjugo år har Yngve Ryd med värme samtalat med äldre samer vilket har resulterat i över fyratusen sidor anteckningar. Berättelserna är livsskildringar från en svunnen tid.

Såhär skrevs det om boken Snö i Aftonbladet (hämtat från Bokia.se):

Hur många ord finns det egentligen som rör snö och is? Renskötaren Johan Rassa förklarar 300 stycken i denna unika dokumentation av samisk snökunskap. Yngve Ryd nedtecknar här Johan Rassas häpnadsväckande blick för detaljer i den snö som livet igenom varit honom nära.
“Nu finns också texten för alla snöentusiaster … Efter det här blir ingen vinter sig lik.”
Aftonbladet – Mikael Strömberg

Och här får Du ett smakprov ur boken Snö (hämtat från norrbottensforfattare.se):

FRUSEN HINNA, NJALLE
Det finns en serie ord som i små steg beskriver hur siebla, helt genomtinad vårsnö, fryser på kvällen och till sist blir tjarvva, stark skare som bär en människa till fots. På morgonen tinar det igen och blir svagare undan för undan.
Den första hinnan som bildas när siebla fryser på eftermiddagen kallas njalle, den är så tunn och obetydlig att man inte kan tala om tjocklek. Det är endast själva snöytan som frusit, den är inte längre blöt utan har fått en torr hinna. Njalle är första tecknet på eftermiddagen att snön börjar frysa.
Det heter njalle både när orörd snö och spår av olika slag fryser på ytan. Men mest språkar man om njalle i gamla spår och på vägar. Njalle betyder hal, att snön är hal. Men det är bara gamla spår och hårdtrampade vägar som kan bli hala av njalle.Njalleláhtto är ett skidspår som frusit en aning på ytan. Spåret är hårdtrampat och bär fastän det är ofruset. Den frusna hinnan är precis tillräcklig för att skidorna också ska glida lätt. På sjöar kanske snön är tunn, så skidorna bara sjunker litegrann utan spår. Där är njalle också tillräcklig för att de ska bli lätt före. Skidorna tar inte i blötsnön utan glider på den frusna hinnan. Njalle är vårens motsvarighet till smoalát på vintern, utmärkt skidföre efter litet regn.
På tjock orörd snö har man ingen glädje av njalle, skidorna sjunker i botten. Där måste det frysa mycket mer innan det går att skidra, man inväntar sabekguottát.

TUNN FRUSEN KAKA, SKÁVVE
Om kvällen är kall så är det njalle bara en kort stund, snön fryser fort djupare. Första steget efter njalle är skávve. Det är kanske två, tre millimeter som har frusit och det bär faktiskt en ripa, åtminstone bitvis.
När det är klart och stilla väder i slutet av april blir det skávve redan vid tre-, fyratiden på eftermiddagen, först på skuggiga ställen. Då kan det ännu vara flera plusgrader i luften. Däremot om det är mulet blir det skávve först när det är nollgradigt.
Det finns ett talesätt att om det fryser för tidigt på kvällen så fryser det dåligt på natten. Förr hade de som märke att om skávve kom tidigt på eftermiddagen blev det inte riktig tjarvva på natten. Kanske stämmer det någon gång, men i regel blir dettjarvva också om skávve kommer tidigt.

BEVAKA HUR DET FRYSER PÅ KVÄLLEN
På kvällssidan undersöker och bevakar man hur det blir med frysandet. Det går inte att se om snön börjar frysa eller inte. Istället använder man fingrarna och känner efter om ytan börjar bli torr och aningen frusen. Njalle är så obetydlig att den bara går nätt och jämnt kan kännas försiktigt med fingertopparna. Skávve går att känna riktigt, men är så svag att den går sönder med detsamma om man trycker.
Ett annat märke är ljudet. Skávve är tillräckligt fruset för att höras. Om man går på en hårdtrampad kåtaplats eller gårdsplan så knastrar det under skorna när det har blivit skávve. Njalle är så obetydlig att inget hörs.
Efter en timme kan det ha frusit en kaka tjock som ett finger. Kanske bryter man lös en bit och tittar för att se hur tjock den är. När kakan är som ett finger drygt börjar den bära skidorna, sabekguottát.

Fotot hämtat från Flickr under den här Creative Commons-licensen. Klicka på bilden för att komma till fotografens sida!

Tipsa och dela med dig till andra:
  • Facebook
  • Twitter
  • Google Bookmarks
  • email
  • Posterous
  • Tumblr
  • del.icio.us
  • MySpace
  • Live
  • Digg
  • StumbleUpon
  • Yahoo! Buzz
  • Print
  • PDF
  • LinkedIn
  • Ping.fm
  • RSS
This entry was posted in Kulturtipset and tagged , , , , . Bookmark the permalink.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *