Föreningen Sveriges Vattenkraftskommuner

Genom detta initiativ på facebook hittar jag Föreningen Sveriges Vattenkraftkommuners hemsida. Ett initiativ att skapa opinion för att våra kommuner som producerar vattenkraft skall få del i det värde vattenkraftproduktionen genererar. Jag citerar från facebooksidan:

Drygt 90% av elproduktionen från vattenkraften kommer från skogslänen. Situationen för skogslänens vattenkraftskommuner är unik. Föreningen Sveriges Vattenkraftskommuner, 39 medlemskommuner med sammanlagt 515 558 invånare från de sju skogslänen, har som krav att vattenkraftskommunerna varaktigt återförs del av de värden vattenkraften genererar. Kommunerna skall därvid tillförsäkras stabila och förutsägbara intäkter. Föreningen skall vara partipolitiskt neutral. Föreningen skall ej ta ställning för eller emot utbyggnad av vattenkraften. Föreningens krav skall dels lösas genom omfördelning av statliga energiskatter, fastighetsskatt på vattenkraftsanläggningar och dels genom krav på avsättning av vinster från kraftbolagen.

I gruppen har en man vid namn Håkan Larsson skrivit följande:

Kampen för en rättfärdig fördelning av de värden vattenkraften skapar är tålamodsprövande. Men droppen kommer så småningom att urholka stenen. Så här skrev Axel Johansson, disponent vid Waplans Mekaniska Verkstad i nuvarande Krokoms kommun, 1942 (återgivet i Sten Rentzogs bok Jämtland): “Att vårt land behöver elektrisk energi, det förstå även vi mycket väl och det enbart gläder oss jämtar, om vi kunna hjälpa vårt land i en svår tid. Men vi kunna aldrig och komma aldrig att kunna fördraga detta, att i stort sett endast en part skall få göra sig hörd och gällande… Den odlade marken skadas, annan jord skadas, dyrbar skogsmark skadas, industriella anläggningar skadas, fisket skadas, turistväsendet skadas, dyrbara fornminnesmärken få försvinna, sjöarna och älvarna göras odugliga för transporter vintertid och timmeruppläggningar, klimatet försämras… Tänker man på alla stora sjöregleringar i länet så är det ej att undra på att jämtarna börja anse som rättvist att de också få vara med och dela dessa förtjänster, uppkomna å deras mark och från deras egendom… Bestämmelserna böra genast utfärdas om att ej så mycket elektrisk energi som helst skall få sändas bort från länet och söder om Dalälven.”

Läser i senaste numret av magasinet Filter om “hur smart det egentligen är att skänka bort dyrbara norrländska mineraler till utländska gruvbolag”. I artikeln – som i huvudsak berör gruvindustrin – nämns också vattenkraften. Om hur moderniseringen i Sverige på 60-talet gick fram som en ångvält – “man torrlade, dämde, schaktade, byggde vägar. Folk knöt händerna i fickorna och tog jobb hos kraftbolaget”. Artikelförfattaren Po Tidholm (också författare till boken Norrland) har gjort en fantastisk research genom intervjuer och ren faktainhämtning och beskriver grundligt hur Norrland genom tiderna har, men också fortsättningsvis töms på sina resurser. Till exempel – “svensk vattenkraft står idag för en dryg tredjedel av Sveriges energiproduktion. Bara i år får staten i cirka fem miljarder bara på fastighetsbeskattningen av anläggningarna, medan de producerande kommunerna får dela på 110 miljoner i något slags återbäring”. För att inte tala om mineralerna. Vet du att fram till början av 90-talet låg statens anspråk på mineraler, den så kallade kronandelen, på 50 procent. Den låg så högt för att skydda den svenska industrin mot utländska intressen. På 90-talet sänkte man kronandelen till 0.05 procent, eller 0.5 promille… Idag kan alltså ett utländskt bolag komma hit till oss och plocka upp järnmalm för 500 miljarder kronor, och för det betalar man den svenska staten 0.5 promille – alltså 250 miljoner kronor.

Blir Du intresserad och vill läsa mer av artikeln rekommenderar jag dig varmt att köpa senaste numret av Filter. Vill Du inte köpa på nätet finns magasinet på de flesta större Pressbyråerna runtomkring i landet.

Vad ska vi då tro om läget för Norrland och dess glesbygd? I den bästa av världar tycker man ju att det borde föras tillbaka mer pengar i form av återbäring till de regioner som levererar av sina resurser. Och den frågan är nog lika gammal som nationen Sverige. Men det har aldrig fungerat tillfredsställande, och kommer nog inte heller. Vad skulle hända om staten gick in och styrde upp mer? Skulle elföretagen fly landet och flytta sina kontor till Caymanöarna istället? Och varför verkar det hela tiden som att Norrmännen ligger längre fram i frågor som dessa? För det är inte utan att man funderar – förs överhuvudtaget diskussionen om vi i Sverige ska snegla på Norges lösningar för att få hela landet att leva på någotsånär lika villkor? Någon som vet? Kommentera gärna!

Uppdatering 2013-08-16: I Östersundsposten tar föreningen till orda på debattsidan.

Tipsa och dela med dig till andra:
  • Facebook
  • Twitter
  • Google Bookmarks
  • email
  • Posterous
  • Tumblr
  • del.icio.us
  • MySpace
  • Live
  • Digg
  • StumbleUpon
  • Yahoo! Buzz
  • Print
  • PDF
  • LinkedIn
  • Ping.fm
  • RSS
This entry was posted in facebook, Webben and tagged , , , , , , , , , , , , , . Bookmark the permalink.

One Response to Föreningen Sveriges Vattenkraftskommuner

  1. Pingback: Öka inflytt till glesbygd – ge rabatt på studielånet? | kölsillre.se

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *